Efter tre månader av krig i Ukraina återvände keramikern Julia Makliuk till hemstaden Irpin. Hon lever i nuet och skapar sköra skulpturer som hedrar minnet av grannar och andra som dött i kriget.
Julia Makliuk har slutat planera för framtiden och hon har slutat att tala ryska, för det får henne att skaka. Hon flydde Irpin två dagar efter att Ryssland invaderat Ukraina den 24 februari och stridsvagnarna närmade sig hemstaden, en av förorterna utanför Kiev.Hon och hennes man bodde hos bekanta i olika stugor fram tills slutet av april då militären tillät invånarna i Irpin att återvända hem.Nu drejar hon inte längre bruksföremål som vanligt, nu handlar allt om att uttrycka känslor. För känslorna är frusna, stumma, en blandning av terror och sorg, säger Julia Makliuk. Hon skulpterar byster som en hyllning till de människor som dog under invasionen i Irpin. Huvud och torso är gjorda i obränd lera och de är ihåliga. Hon har fyllt skulpturerna med jord och frön från plantor typiska för Ukraina, som till exempel solrosor, och placerar hon ut dem runt om i Irpin.-De kommer att vittra sönder allt eftersom, fröna kommer att börja gro och den här personen kommer att uppgå i omgivningen och bli en bädd för växter och blomma. Det är en symbol för förändring, säger Julia Makliuk, men också för hur vår sorg och chocken kommer att ändras över tid. Och det är ett sätt att hedra dem i vår stad som dödades, torterades, skadades, blev våldtagna och kidnappade av de ryska soldaterna.Reporter: Helene Alm Producent: Eskil Krogh Larssob
view more