"Jag känner mig ensam ibland och det suger" - vänskap under de intensiva småbarnsåren

Rebecka som väntar fjärde barnet är ledsen över att inte hinna prioritera vänner. Carro känner äntligen att hon skulle ha mer tid för vänner och fest, men nu har hennes vänner småbarn - och hinner inte alls lika mycket med sånt mera. Vi pratar om att vänskaper går i cykler genom föräldraskapet och Carro berättar om en kompis som beskrev det som att hon stod kvar på perrongen när alla hennes vänner fick barn, och såg på när de susade vidare. Nu när Rebecka ska få fjärde barnet och flera av hennes vänner redan fått de barn de vill ha, kan hon känna igen sig - och tycka att det är hon som stigit av tåget, medan kompisarna med äldre barn susar vidare mot ett friare liv. För henne väntar sömnlösa nätter, blöjbyten och dagsvilor igen. Hur viktigt är det egentligen att ha vänner som är i samma skede av föräldraskapet som man själv? Finns det hopp för vänskapen trots att man blir förälder vid olika tider i livet?