Ann-Helén Laestadius – samisk författare utan förlåtelse

Hennes böcker skildrar samisk identitet och trauman som går i arv, ofta berättat genom barnets ögon. För Ann-Helén Laestadius är ilskan den främsta drivkraften, och försoningen omöjlig.

2016 vann hennes roman Tio över ett Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Iklädd kolt valde Ann-Helén Laestadius att inleda sitt tacktal på samiska och meänkieli, två språk som format henne, men som hon aldrig fick lära sig som barn.Hennes mor sattes i nomadskola som barn, ett trauma som för Ann-Helén Laestadius gått i arv. Som ung flicka i Kiruna var det samiska en källa till skam. Idag har skammen bytts till stolthet, men också sorg och ilska."Hur ska jag någonsin kunna förlåta?"I romanen Stöld, som just nu blir till påkostad långfilm, skildras den unga samiska flickan Elsa, som skräms och hotas till tystnad efter att en av hennes renar dödats. De senaste åren har hatbrotten mot renskötare i Sapmí satts i blixtbelysning, inte minst efter HD-domen i Girjasmålet 2020. Samtidigt sker en försoningsprocess, där Svenska kyrkan offentligt har bett om ursäkt för historiska övergrepp mot samer.Hör Ann-Helén Laestadius i Söndagsintervjun om rollen som förebild för en ny generation unga samiska kvinnor, om ilskan mot svenska staten, och om varför ingenting kan få henne att förlåta det förflutna.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: sondagsintervjun@sr.se