Svensk kärnkraft från teknikoptimism till dystopiska olyckor

Sverige satsade tidigt på kärnkraften och kom att utveckla en egen teknologi kallad den svenska linjen. Bara några månader efter atombomberna släppts över Hiroshima och Nagasaki tillsatte ecklesiastikministern Tage Erlander en expertgrupp, Atomkommittén.

I kalla krigets skugga samarbetade staten med näringslivet för svenska kärnkraftverk och atombomber. Den första svenska reaktorn R1, som var en ren forskningsanläggning, startades den 13 juli 1954 i ett bergrum vid Tekniska högskolan i centrala Stockholm. Med tiden blev Sverige en stormakt inom kärnkraft, men på 1970-talet vaknade en stark opinion mot kärnkraften.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per Högselius, professor i teknikhistoria vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm som skrivit om kärnkraftens historia ibland annat artikeln Atomic Shocks of the Old - Putting Water at the Center of Nuclear Energy History.

De allra första lyckade experimenten med att utvinna energi ur atomer utfördes i Berlin 1938 av de tyska fysikerna Otto Hahn, Lise Meitner och Fritz Strassmann. Under andra världskriget började flera nationer att forska inom området. Motivet var då framförallt framställning av kärnvapen.

I Sverige startades forskningsanläggningen R1 redan 1954. Ytterligare två försöksreaktorer kom att byggas i Studsvik i Södermanland innan landets första kommersiella kärnkraftverk, Ågestaverket, R3, söder om Farsta i Stockholm laddades 1964 för att producera fjärrvärme och el, och i hemlighet vapenplutonium till programmet för att bygga svenska atomvapen.

Under andra världskriget hade Sverige varit beroende av Nazitysklands kol. Därför blev oberoende viktigt i utvecklandet av svensk kärnkraft. Sverige satsade på så kallade tungvattenreaktorer som kunde drivas med naturligt, oanrikat, uran som man tänkte bryta på platser som Ranstad i Västergötland och Kvarntorp i Närke.

Ågestaverket drevs till 1974 utan att leverera någon vinst förrän de sista två månaderna. Parallellt med konstruktionsarbetet på R3/Ågesta pågick projekteringen av R4 som byggdes vid Marviken på Vikbolandet. Anläggningen kom dock aldrig i drift som kärnkraftverk på grund av att teknikutvecklingen sprang ifrån planerna.

Mellan 1972 och 1985 byggdes tolv stora kärnreaktorer på fyra platser: Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och Forsmark. Mot slutet av 1980-talet levererade de runt hälften av Sveriges totala elproduktion.

På 1970-talet kommer de första folkliga protesterna mot kärnkraften. I valrörelsen 1976 lovar Centerledaren Thorbjörn Fälldin att inte tillåta nya reaktorer och att kärnkraften ska avvecklas. Efter valet tvingas han kompromissa med de övriga regeringspartierna och startar Barsebäck 2 1977. Fälldins regering faller 1978 efter oenighet om en folkomröstning om kärnkraften.

Motståndet mot kärnkraft ökade efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA 1979. Eftersom kärnkraften kom att splittra partierna utlyses en folkomröstning till mars 1980 där Socialdemokraternas och folkpartiets linje 2 vinner. Det innebär att Sverige ska ha högst tolv reaktorer. Riksdagen beslutar sedan att kärnkraften ska vara avvecklad år 2010.

Bild: Reaktorn R1 på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm

Okänd - Tekniska museet Stockholm, Wikipedia, Public Domain

Musik: Funny Days av New Library Sounds, Storyblocks Audio

Lyssna även på De hemliga svenska atombomberna.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.