”Jag är kär i min psykolog” – om relationen i terapirummet

Vad händer egentligen bakom den där dörren i det slutna terapirummet? På ytan är den ena patient och den andre terapeut. Hur ser relationen mellan dem ut? Och hur mycket ska man klicka?

Vad händer egentligen bakom den där dörren – i det slutna terapirummet? På ytan är den ena patient och den andre terapeut. Patienten ska öppna upp och berätta om sina innersta tankar för att i slutänden må bättre – men hur nära ska man komma varandra? Kristina Taylor är ordförande i Psykologförbundet och har genom sitt arbete kunnat följa svårigheterna med gränsdragningar i terapirummet på nära håll.

– Psykologen är där i sin yrkesroll och ska därför vara professionell och inte privat. Samtidigt måste psykologen vara en genuin människa, sig själv, helt enkelt. Det är en ständig avvägning mellan att vara för personlig eller distanserad. Det är ett hantverk som är svårt.

Att romantik och sex är förbjudet är självklart – men kan man bli bästis med sin terapeut?

Vad är utmärkande för relationen som uppstår i terapirummet? Hur skiljer sig den relationen från till exempel vänskap? Vad händer om det uppstår romantiska känslor? Och hur avgörande är just denna relation för utgången för det terapeutiska arbetet?

– Det vet vi inte mycket om idag. Vi vet att vissa mår sämre av terapi. Men vi vet inte om det är terapin som sådan, eller om det är terapeuten som orsakat detta. Förmodligen är det något i samspelet eller matchningen i behandlingsformen. Du kanske går i en terapiform som inte passar för dig, eller så är det något i relationen som inte funkar för dig, förklarar psykologen och forskaren Alexander Rozental.

Gäster i programmet:
Elin Wesslander, psykolog och författare till Terapeutens misstag.
Alexander Rozental, psykolog och biträdande professor vid Luleå Tekniska Högskola.
Kristina Taylor, psykolog och ordförande i Psykologförbundet.

Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman