Sveriges radio i världen

Utrikesbevakningen är en av Sveriges radios paradgrenar. Numera finns radions utrikeskorrespondenter på plats runt om i hela världen och dessutom kompletteras de med erfarna medarbetare, stationerade i Sverige som snabbt kan rycka ut oavsett när det händer och var det händer. Men radion har inte alltid haft en egen utrikesbevakning. Saklig och opartiskhetskraven tolkades av Radiotjänst i början som så att politik det var alldeles för kontroversiellt och inget radion skulle befatta sig med. Det gällde såväl inrikespolitik som utrikes.politik. Först i slutet av 1950-talet började Sveriges radio bygga upp ett eget korrespondentnät. Visst hade det hänt att radions reportrar fått göra reportageresor utanför Sveriges gränser men det var mer undantag än regel. För den fasta utrikesbevakningen användes av tidningarnas korrespondenter, en modell med tydliga begränsningar. Ett villkor var till exempel att tidningarnas nyhetsbehov skulle prioriteras, radions kom i andra hand. Blir det fler historier berättade idag när korrespondentnätet är världstäckande? Eller är det inte bara den geografiska placeringen som avgör vilka historier som berättas? Och vad händer när hoten mot journalister blir allt större? Finns det områden som är för farliga att bevaka? Under de senaste decennierna har det dessutom skett en teknikrevolution, Allt går snabbare, en nyhet sprids snabbt som vinden på sociala medier, och det finns många fler plattformar att publicera sig på. Hur har det påverkat radions utrikesbevakning? Finns det fortfarande behov av egna korrespondenter? I programmet medverkar tre av radions utrikesmedarbetare, Agneta Ramberg, Sten Sjöström och Johan-Mathias Sommarström. Programledare är Rigmor Ohlsson.