UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1320"));
Hej kära läsareInte mycket mer än ett par veckor kvar tills jag får chans att träffa många av er på min nya föreläsning ”Brinna utan att bränna ut dig” den 9 mars här i Borås. Så ta chansen och anmäl dig nu. För det du investerar i kunskap kan ingen ta ifrån dig och det här har du nytta av för livet.
Vill du dyka ännu lite djupare så har vi också en tvådagarskurs i Mental Klarhet på gång i Stockholm 22-23 april. För att boka dina platser så ta en titt här!
Den här veckan tar jag upp en dold riktning för att locka fram ditt bästa. En där du inte lägger till utan drar ifrån. Nyfiken? Scrolla ner, läs och …
Gör ditt liv till ett mästerverk,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1321"));Veckans citat
”Du kan aldrig förutse resultatet, men du kan njuta av processen.”- Buz Luhrmann
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1322"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1323"));Det bästa du kan göraUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1324"));
Det finns en kommentar som dyker upp när jag coachar elitidrottare. En som de flesta låter gå obemärkt förbi, men som jag funderat på en del. För den är ganska vanlig trots att den samtidigt är lite märklig. Det jag funderar på är när de säger: Det var som att jag presterade ovanför min förmåga. Hmmm … det går ju per definition inte att göra, eller hur? Ändå är det som sagt ganska vanligt att få höra när någon förklarar en prestation utöver det vanliga.
Det kanske känns som att det inte är relevant för dig att fundera över. Det är ju ändå ganska få som ska sätta pers eller skicka in en avgörande straff på ett VM. Jag vill ändå påstå att det är väldigt allmänmänskligt. För nog har vi alla haft liknande upplevelser i vardagen? Kanske när vi satt på en middag med vänner och plötsligt allehanda kvickheter lämnade läpparna med perfekt tajming. Eller under ett affärsmöte där en avgörande lösning utan förvarning dök upp i sinnet.
För någon annan var det i tystnaden med ett barn där stämningen är så tät att luften är som sirap runt en. Så lättade något i sinnet och man gav dem en knuff i sidan med armbågen. De kan inte låta bli att le fast man vet att de alldeles nyss hade blivit vansinniga över samma knuff. Något har skiftat och man är nära varandra igen. Svårigheter byts ut mot lösningar. Kyla mot värme. Magi helt enkelt.
Det gemensamma för allt det här är att det lämnar oss lite förbluffade, eller som minst glatt överraskade. Var fick jag allt det ifrån? Det var lite kvickt och kul. Vad var det egentligen som hände? Det känns utanför vår kontroll. Vilket är lite oroande i eftertankens kranka blekhet. För vi vill ju så gärna ha den där nivån jämt eller i varje fall väldigt mycket oftare. Allra helst precis när vi behöver den som bäst.
Den goda nyheten är ju som tidigare nämnt att det här är en tillgänglig nivå. Att den inte är över vår förmåga, utan snarare är så att vi får en glimt av vad den skulle kunna vara hela tiden. Bara det är ju hoppfullt. Samtidigt kan det vara frustrerande. För om jag alltid har tillgång till den varför dyker den då upp så himla oregelbundet och nyckfullt? Istället för kontrollerat och när jag vill ha den.
För du har säkert märkt att när du haft ett möte där det kändes låst, så räcker det att mötet avslutas och du går ut ur rummet, så kommer idéerna flödande in. Nu vet vi vad vi borde ha sagt. Vad som skulle gjort skillnad på riktigt. Det är lite skumt, eller hur? För vi har ju inte träffat på en coach på vägen till toan eller fått vital information på mail som lyfte oss. Det enda som hänt är ju att vi slappnade av något när mötet väl var över.
För mig antyder det att det är något som kommer i vägen när vi vill ha fram vårt bästa i en specifik situation. Något som sedan inte är i vägen när vi tvättar händerna och är på väg bo...
view more