Vad händer när man blir ensam om att bära sin berättelse - då när det inte verkar finnas någon annan som kan dela den? Och är det vi kan kalla för ett kollektivt trauma något som händer i realtid eller uppstår det efteråt när vi står där med vår berättelse coh försöker blicka tillbaka? Vi samtalar kring ett citat av Mikael Kurkiala, författare och docent i kulturantropologi.
Musik: Niclas Dahl
Create your
podcast in
minutes
It is Free