8. En hyllning till det ljuva 1800-talet

I detta åttonde, kulturhistoriespäckade avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” lovprisar Mats och framför allt Edward ett ofta missförstått och ringaktat århundrade: 1800-talet. Edward älskar konsten, arkitekturen, näringslivsutvecklingen, livsstilen och inte minst gastronomin som förknippas med det seklet! 

Här förklarar han varför, och varför det är ett tankefel att enbart lyfta fram hur fattigt många levde då (ledtråd: de flesta människor hade det mycket värre på det romantiserade 1700-talet).

Edward hoppas på en renässans för det dynamiska 1800-talet, och ondgör sig över att det ännu förekommer att byggnader från den tiden – Sveriges ”Gründerzeit” – rivs, eller hotas av rivning, i våra dagar. Som till exempel tullhusen på Blasieholmen och Astoriahuset i Stockholm.

Mats och Edward går igenom en trettondagsmeny från Hotel Rydberg anno 1882 – med smörgåsbord, Jerusalemsoppa, gösfilé à la Soto Maior, hammelsadel eller skinka med legymer, stekt fågel och glasspudding samt delikata drycker.

De förundras även av gösfilérättens möjlige skapare: herr Antonio da Cunha de Soto Maior. Han var Portugals (inte Brasiliens, som de råkar påstå) sändebud i Sverige under flera decennier, och hans fascinerande liv i Stockholms innekretsar – fullt av damer, dueller och diplomati – får de kanske anledning att återkomma till.

Förutom 1800-talets lyxigare restauranger talar de även om hur ölhallarna växte fram i Sverige, med inspiration från tyska Bierstuben – och med anledning av att julen snart börjar närma sig sitt slut förklarar Edward varför det blir helt fel att äta saffransbröd, ”semmelwraps” och ”semmelnachos” vid fel tidpunkter. 

Avslutningsvis får Mats inför sitt gymbesök ett mycket edwardianskt träningstips, med inspiration från självaste Bellman!