Kärlek, frihet och ströjobb del 2: "Det var finska som gällde på jobbet"

Frihet och spänning i kombination med ströjobb som man lätt kunde skaffa sig lockade många finska ungdomar till Sverige under 1970- och 80-talen. Lise Maj Holma, Hannu Cronemyr och Reijo Kittilä var bland de många finska sommar- och säsongsjobbare som tog över arbetet på svenska arbetsplatser när ordinarie personal gick på semester eller tog ledigt under storhelger. Det var enkla jobb och oftast var kraven minimala för att få ett arbete.

Lise Maj Holma var färdigutbildad teaterpedagog i Finland men fast jobb med månadslön var ingenting hon strävade efter. Hon ville se världen och Stockholm blev den första anhalten. Året var 1978. Hemma i Åbo hade hon packat ner några klädesplagg och lite smink i en tygväska inför Sverigevistelsen, men hon hade varken jobb eller lägenhet när hon kom till Sverige. Jag hade sagt till mamma att jag har jobb och lägenhet i Stockholm, men det hade jag inte! Lise Maj behövde inte vara orolig för någonting. Redan på första eftermiddagen i Stockholm fick hon jobb som smyckeförsäljare på Lilla Hötorget och dagen därpå fick hon lägenhet. Lise Maj Holma har bott i Stockholm snart i 40 år och jobbat 30 år som teaterpedagog. Hon har aldrig tänkt att flytta tillbaka till Finland. Det handlar om frihet. Om jag jämför Sverige med Finland så finns det här en frihet att få vara den man vill vara och att man blir accepterad. Lise Maj Holma Hannu Cronemyr lämnade sitt föräldrahem och punkrockband i finska Kuusamo, i norra Finland, och följde med sin kusin, som redan bodde i Sverige, till Stockholm. Kusinen var på besök i Kuusamo och jag hoppade i baksätet i kusinens Volvo och skrek: Kör! Stockholm vände upp och ner Hannus värld totalt och den punkrockaren han var förvandlades till modemedveten storstadsbo på en gång. Punkrockaren i mig försvann på en gång när jag såg Stockholm första gången i dagsljus. Jag tyckte att varannan svensk kille hade en gul eller blå pikétröja, och det skulle jag också ha. Jag köpte en gul och den passade bra till min hockeyfrilla! Hannu Cronemyr fick sitt första jobb i Stockholm på ett hotell och jobbade som allt-i-allo.  Det överraskade mig jättemycket att så många som jobbade på hotellet pratade finska. Jag trodde att jag måste lära mig svenska och prata svenska, men nej. Jag klarade mig med finskan på jobbet. Hannu Cronemyr Hannu Cronemyrs yrkesväg i Sverige har gått från att städa hotellrum via olika restaurangjobb till hans nuvarande position som marknads- och försäljningschef på ett konferenshotell nära Stockholm. Reijo Kittilä studerade socialpolitik vid Åbo Universitet och ville göra som sina studiekompisar: dryga ut studentkassan genom att jobba i Stockholm. Hans första arbetsplats i Sverige var Björnkulla vårdhem i Huddinge, söder om Stockholm. Det var ett vårdhem för utvecklingsstörda.  Jag hade väldigt många vänner som jobbade där både sommar och vinter och på långhelger, jul och nyår, då svenskar som jobbade där ville vara lediga. Jag tänkte, varför skulle inte jag göra det också? På den tiden tjänade man mycket mer pengar här än i Finland. Reijo hade aldrig jobbat inom vården förut. Om jag ska vara uppriktig så det som krävdes var att man kunde lite svenska.  Reijo Kittilä jobbade första gången på Björnkulla vårdhem i två månader. Sedan kom han tillbaka efter ett år och började jobba där igen. Året var 1978 och sedan dess har han stannat i Sverige. Karriärstegen tog Reijo senare till socialtjänsten och han har jobbat med invandrar-, flykting- och tolkfrågor. Nu har han gått i pension. Min styvfar ringde och frågade om jag ska flytta tillbaka till Finland nu när jag gått i pension. Jag blev helt ställd och undrade vad jag skulle där och göra, eftersom hela mitt liv finns ju här. Jag har aldrig bestämt mig för att stanna, utan livet har bara gått vidare.  Reijo Kittilä Kärlek, frihet och ströjobb är en serie i två delar om finska ungdomar som kom till Sverige under 1970- och 80-talen och som har stannat här. Del 1: Road trip till Sverige Del 2: Det var finska som gällde på jobbet Virpi Inkeri virpi.inkeri@sverigesradio.se