Acceptans presenteras ofta som en lösning på både fysisk och fysisk smärta. Vad vinner man på att lägga ner kampen och acceptera?
Jennie Wadmans liv ställdes på ända när hon var 25. Hon fick ett slag i huvudet och kort därpå föll hon i en trappa och slog i huvudet igen. - Sedan den dagen har inget varit sig likt, livet sattes på paus, berättar hon.
Hon fick svårt att koncentrera sig, kunde somna mitt under en middag. Så fort hon höjde pulsen fick hon feber. - Under lång tid var jag väldigt ledsen, jag ville bli den jag var innan skadan. Men någonstans insåg jag att jag inte kan tänka så. Jag fick bestämma mig för att lägga fokus på alla små framsteg och jämföra mig med när jag mådde som sämst istället för hur jag mådde innan skadan, berättar hon.
För Linda Malm har tanken på acceptans varit skrämmande. Efter många års kamp för att bli förälder fick hon till sist ge upp den drömmen. - Det har varit en lång process att hitta acceptans, det handlar mycket om att släppa taget om hoppet, berättar hon.
Anna Lundin fick även hon släppa drömmen om ett barn efter att ha försökt i åtta år. - Jag har lagt mycket kraft och tid på att försöka förstå vad acceptans är. Jag har insett att det är ett görande, vad jag gör i varje situation då jag blir triggad. När någon tar med sig sitt barn till jobbet eller när jag ser en barnvagn eller gravidmage, då kan jag känna mig ledsen och utanför. Jag har slutat kräva av mig själv att jag inte ska känna på det sätt jag faktiskt känner, berättar hon.
Gäster i programmet: Anna Kåver, psykolog och författare, Richars Wicksell , psykolog och forskare i klinisk neurovetenskap Karolinska institutet, Annika Mörner, psykolog bl.a specialiserad på ofrivillig barnlöshet.
Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Producent Clara Lowden. Programmet sänds direkt.
view more