Är mor- och farföräldrar till hjälp eller besvär när du har små barn?

Vad har du rätt att förvänta dig av dina egna föräldrar när du själv får barn? Ingen har väl frågat dem om de är redo för uppgiften att bli mormor och morfar, med allt vad det innebär? Många har hört av sig och berättat att ni hade föreställt er att de egna föräldrarna skulle vara mer intresserade och involverade, men att besvikelsen varit stor när det visat sig att det inte funnits något djupare intresset. Lika många berättar också om föräldrar som ställer upp när ni frågar om hjälp, men inget däremellan. I många av breven är det tydligt att det finns en önskan att mor- och farföräldrar skulle ta initiativ till att träffa de egna barnbarnen för att de verkligen vill umgås, inte bara för att de måste ställa upp som barnvakter. Carro och Rebecka funderar på om man redan under graviditeten borde prata igenom vilka förväntningar man kan ha på sina föräldrar när det kommer barnbarn, och också prata igenom hur de föreställer sig att livet som mormor och morfar kommer se ut. Hur involverade vill de vara? Hur involverade vill ni att de ska vara? Är det okej att fammo kommer och hälsar på lilla bebisen varannan dag, och är det välkommet att moffa alltid kommer men välmenade goda råd och tips om amningen och babyns sömn? Genom att prata igenom dessa saker innan bebisen ens är med i bilden, kan man kanske slippa irritation och konflikter på lång sikt.