Ulrika Nielsen är författare från Österbotten som blandar lekfullhet och skärpa i sina texter. Hon bor sedan länge i Sverige. I det här avsnittet berättar om viktiga texter och om skrivandets utmaning. Hon belönades för sin poesi med pris i Arvid Mörne-tävlingen år 2000 och sedan dess har hon publicerat många böcker. Förra året fick hon Längmanska kulturfondens pris till finlandssvenska författare (tillsammans med Thomas Wulff).
Ulrika Nielsen är alltså heltidsförfattare och hon driver bland annat Ellips förlag ihop med Ralf Antbacka och Catharina Gripenberg. Trots att hon egentligen alltid skrivit en mer experimenterande och poetisk prosa var hennes första bok en traditionell roman, Små springor som värmen tränger ut ur. Efter det gick hon tillbaka till ett mer experimenterande skapande och poetiska texter.
I intervjun berättar hon att sanning är något laddat för henne. Hennes sökande efter äkthet är inte en intellektuell process utan något som känns i kroppen när det lyckas. Det som intresserar henne (mer än berättelser) det är ”resterna” som hon kallar det. Det som man inte lägger märke till men som får en betydelse. Kanske är hennes senaste bok, Korta texter om det öppna och ouppklarade, ett exempel på just iakttagelser av sådana rester, som själva upphovet till den boken: minnet av någon som äter ett päron med kniv och gaffel…
För henne är en bok som en byggnad som man kan gå in i och ut ur, berättar hon, och sammanträffanden och förbindelser uppstår mellan de olika delarna och korta texterna. För henne är en bok som kan innehålla "nästan allt" något som gör henne lycklig. För egen del läser hon många olika texter, främst poesi, essäistik och fakta, sällan romaner. Till exempel de olika filosoferna (både gubbarna och andra) och så poeten Ernst Jandl, och kanske främst Clarice Lispector, som är en stor inspiration för henne. (Se också intervjun med Malou Zilliacus om just Lispector). Hon tycker att skrivandet ska vara roligt, men även oroligt och är en process man måste komma in i, som man inte kan lära sig utan frågan om att nå en mottaglighet som hon uppfattar kan vara väldigt svår att nå.
Genom att hela tiden arbeta med text på olika sätt närmar hon sig det där tillståndet av mottaglighet, till exempel genom att ständigt föra anteckningar.
På tal om att vara svensktalande finländare i Sverige, säger hon att hennes talade språk inte är något hon är tillfreds med, hon upplever det som smutsigt. (Men det tycker inte Henrik: lyssna själv på intervjun).
På Ellips hemsida kan du hitta en blogg där bland annat Ulrika publicerar inlägg (länk här).
Så här löd motiveringen vid utdelningen av Längmanska kulturfondens pris 2019:
Med en blandning av avväpnande lekfullhet och analytisk skärpa tar Ulrika Nielsen sig an såväl vår tids stora politiska frågor som vardagens ting och skrivandets hantverk. På ett poetiskt, pregnant och ofta överraskande språk skriver hon fram egna litterära former i gliporna mellan genrer och konventioner.
Hennes senaste bok “Korta texter om det öppna och ouppklarade” är utgiven på Schildts och Söderströms förlag i Finland och där hittar du också fler böcker av henne.
Folk i Finland produceras för Thotal AB OY med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland, 2020.
